Spelrelaterade problem

Spelrelaterade problem

Spelrelaterade problem är en omfattande helhet av många slags problem på många olika nivåer.

För största delen av spelare är spel roliga, ett nyttigt tidsfördriv och något att göra tillsammans. För vissa spelare orsakar spel emellertid problem av olika grad, såsom huvudvärk, besvär i nacke och axlar, sömnsvårigheter, försämrad förmåga att klara vardagen och en inskränkning av världen utanför spelet. Majoriteten av problemen är lindriga och övergående. Mindre allvarliga problem kan oftast lösas genom enkla praktiska åtgärder, såsom regelbundna pauser, bättre ergonomi eller belysning. Det är viktigt att veta hur man kan skilja på lindriga spelrelaterade problem och genuint problematiskt spelande. Det lönar sig att komma ihåg att även vanligt sittande arbete orsakar nack- och axelvärk och att nattsömnen även kan försämras av att till exempel motionera alltför sent på kvällen. Lindriga övergående skadeverkningar av spelande bör granskas i förhållande till välbefinnandet som helhet och fördelarna med spelandet.

Ofta hänger spelrelaterade problem ihop med tidsanvändning och dess hantering. År 2015 frågade man för första gången i en spelarbarometer om spelrelaterade problem. Nästan 90 % av respondenterna upplevde inga problem med tidsanvändning. 8 % hade upplevt dem sällan och 1,5 % hade upplevt dem upprepade gånger. Problemen med tidsanvändning var vanligast i den yngsta åldersgruppen. Tiden som tillbringades med att spela hade orsakat problem för ca en fjärdedel av alla 10–19-åriga respondenter och orsakade upprepade problem för cirka 6 % av respondenterna¹.

Till problemen med digitalt spelande för nöjes skull kan man även räkna problem orsakade av skadligt innehåll som är olämpligt för åldersutvecklingen, såsom rädslor, sömnproblem eller till exempel svordomar man lärt sig av spelet. Spelens åldersgränser är angivna för att skydda barn och ungdomar från innehåll som bedöms skadligt för dem. Läs mer om åldersgränser på adressen www.pegi.info/sv och www.ikarajat.fi

 

Problematiskt spelande

Problematiskt spelande är ett mångfacetterat fenomen, som saknar en entydig, klar definition eller tidsgränser för vad som anses vara för mycket spelande. Inte ens rikligt spelande är nödvändigtvis ett tecken på ett spelproblem; det kan vara fråga om en hobby man vill satsa på. Spelande kan anses problematiskt om det börjar påverka en persons liv negativt, såsom relationer, skolgång eller hälsa. Man kan prata om problematiskt spelande till exempel bär spelaren i sitt liv utanför spelet saknar övriga intressen eller när samvaro med andra människor ersätts med spelande. Utöver att försämra livshanteringen och välbefinnandet kan problematiskt spelande även undergräva framtida möjligheter, till exempel i situationer där studierna är i fara att avbrytas på grund av överdrivet spelande. Spelandets problematik kan inte mätas enbart i tid spenderad på spelande. Det viktigaste är att granska spelandets inverkan på livshantering och välbefinnande, samt spelarens förmåga att kontrollera sitt eget spelande.

I Finland, liksom på andra håll i världen, finns ingen etablerad praxis för att identifiera eller fastställa svåra spelproblem bland barn och ungdomar. I de officiella standarderna för klassificering av sjukdomar ICD-10 eller DSM-5 förekommer inte digitalt spelande ännu som egen diagnos, då adekvata forskningsresultat om problemets självständighet saknas. Då det inte funnits en enhetlig praxis för diagnosticering, varierar uppskattningarna om antalet problemspelare beroende på definitionsmetoderna för olika undersökningar. I Världshälsoorganisationens (WHO:s) nyaste klassificeringssystem ICD 11 definieras problemet som spelsyndrom (Gaming disorder), som emellertid inte ännu officiellt införts i Finland. Spelsyndrom är en allvarlig diagnos och kräver att det problematiska spelbeteendet fortsatt i minst tolv månader. Antalet personer som lider av problemet uppskattas uppgå till högst ett par procent av spelare. Att tillämpa diagnosen direkt på barn och ungdomar är inte att rekommendera, då de inte ännu har en tillräckligt utvecklad kompetensnivå för att kontrollera sitt eget spelande och behöver en hel del hjälp av föräldrar för att till exempel hålla sig inom rimliga speltider.

Spelproblem är ofta del av en bredare problemhelhet. I bakgrunden kan finnas varierande utmaningar i fråga om psykologiskt och socialt välbefinnande, såsom depression, ensamhet eller rädsla för sociala situationer. I en komplicerad situation kan det vara svårt att gestalta orsakssamband eller den ursprungliga orsaken till problemen. Därför är det viktigt att granska situationen som helhet, genom att inte enbart ta hänsyn till spelandet utan även till potentiella utmaningar för spelarens fysiska, psykologiska och sociala välbefinnande samt livshantering.

 

När finns det skäl att oroa sig?

Barns och ungdomars spelande väcker speciellt mycket oro, varav en del är motiverad och en del beror på okunnighet. Det är viktigt att kunna skilja dem åt. För att kunna fokusera på riktiga eventuella problem kring spelande är det även viktigt att identifiera situationer där det inte finns något skäl till oro. Spelproblem visar sig på många sätt i vardagen och vid bedömning av spelproblem bör man ta hänsyn till spelarens livssituation och välbefinnande som helhet.

Om någons spelande väcker oro lönar det sig att till en början utreda spelarens eget perspektiv på sitt spelande och välbefinnande samt sin livshantering. Det är viktigt att notera att rikligt spelande kan fungera som ett sätt att avreagera sig eller fly andra problem, varvid man enbart fokuserar på att spela åsidosätter många saker som är viktiga för välbefinnandet.

Spelande kan granskas till exempel med hjälp av följande frågor.

  • Tycker du att du spelar för mycket?
  • I vilka situationer spelar du?
  • Flyr du ofta dina bekymmer genom att spela?
  • Tycker du att du har kontroll över ditt eget spelande?
  • Finns det situationer där det är svårt att sluta spela eller kontrollera spelandet?
  • Har du låtit bli att sköta skyldigheter på grund av spelande?
  • Har du försummat ditt eget välbefinnande eller dina närmaste på grund av spelande?
  • Har dina närmaste oroat sig för ditt spelande eller ger ditt spelande kontinuerligt orsak att bråka?
  • Träffar du vänner även utanför spelen?
  • Tycker du att spelande ger dig fler fördelar eller nackdelar?
  • Har spelandet hållits roligt och motiverande?

Frågorna är avsedda för att begrunda ditt eget spelande, det vill säga som ett diagnostiskt verktyg. Det är viktigt att fundera på bakgrunden till överdrivet spelande samt de faktorer som gör det svårare att kontrollera spelandet.

 

Diskutera överdrivet spelande

Det lönar sig att ta upp barnets eller den ungas överdrivna spelande så tidigt som möjligt efter att oron uppstått. Spelande och dess hantering vore bäst att diskutera med barnet eller den unga i allmänhet i vardagen. Uppgiften hör främst till föräldrarna, men även andra personer som arbetar med barnet och den unga, såsom lärare eller tränare, kan ta ämnet till tals. Ibland kan en utomstående oroad fråga väcka den unga till att reflektera över sitt eget spelande.

Att prata om spel och relaterade problem kan tyckas svårt. I allmänhet lönar det sig dock. Om det känns överväldigande svårt att tala om saken lönar det sig att i förväg planera hur man tar upp saken samt be om stöd och råd från någon utomstående. Det är svårt att i förväg veta hur spelaren förhåller sig till ämnet. Spelaren kan motsätta sig att tala, anklaga dig eller försvara sitt spelande, men det är också möjligt att spelaren känner sig lättad av att saken lyfts på bordet och av att konfrontera den.

Tips för att ta saken på tal:

  • Reservera tillräckligt med tid för samtalet och en fridfull plats.
  • Förbered dig i förväg. Gå i förväg igenom vad du vill säga.
  • Kom ihåg att öppna diskussionen neutralt och undvik att skuldsätta.
  • Berätta att du är orolig och att du bryr dig.
  • Lyssna på vad den andra säger, även om det känns svårt.
  • Om den unga personen inte vill medge problemet, försök inte med våld bevisa dess existens. Observera att du också kan missta dig.
  • Tron på möjligheten till förändring bör tydligt betonas. Närma dig ämnet på ett lösningsorienterat sätt, inte problem-centrerat.
  • Gör frågor som inte kan besvaras med bara ett ord.
  • Håll dig lugn och stödjande.
  • En ung person kan förneka problemet och vägra samtala av rädsla för att bli av med spelen. Det är oftast inte nödvändigt att sluta spela, det räcker ofta med att minska på spelandet eller lämna bort ett visst spel är vanligtvis tillräckligt. Den unga har lättare att engagera sig i att minska sitt spelande än i att sluta.
  • Beskyll inte dig själv om en konstruktiv diskussion om frågan misslyckas.
  • Ge inte upp, utan försök igen senare.
  • Lämna konversationen om ämnet öppen och följ med situationen för att hitta en bättre tid.

Modellen Digitalt spelande till tals finns i Innokyläs verkstad och modellen Digitalt spelande till tals med barnfamiljer i Innokylä.

 

Tips för att hantera spelandet

Att spela är en hobby som lätt rycker med en för en lång tid. I spelvärldarna finns det alltid nya mål, utmaningar och även vänner att hitta. Men det lönar sig inte att spendera all tid framför dataskärmen. Människan behöver även andra impulser i livet.

Ibland är det svårt att bedöma när spelandet har tagit för mycket. Du bör ägna särskild uppmärksamhet åt ditt spelande om folk ofta påpekar tiden du använder på att spela. Likaså, om du känner att spelande är inte längre är i min kontroll och spelar tills du är trött. Spelande ska framför allt vara kul. Om det blir rutin och du inte får den spänning du vill ha längre, är det skäl att ändra dina egna spelvanor.

Följande metoder hjälper dig hålla spelandet under kontroll

  • För dagbok över tiden du spenderar på att spela.
  • Spela korta tider i taget. När du spelar kan känslan av tid försvinna, så sätt på ett alarm för att veta när du ska ta en paus eller sluta. Tänk på att en lång spelsession utan pauser försvagar din spelprestanda. Genom att ta pauser och säkerställa adekvat återhämtning spelar du bättre.
  • Se till att det blir tid över från spelandet för andra hobbyer. Motion är till exempel en viktig motvikt till att sitta vid datorn.
  • Träffa vänner någon annanstans i spel och online.

Om du känner att du inte har ditt spelande under kontroll kan du själv försöka begränsa ditt spelande. Det betyder inte att du måste sluta spela helt. Följande råd kan vara till hjälp för att hantera ditt spelande.

  • Bryt spelrelaterade rutiner. Fundera över vad mer du kan göra i stället för att öppna datorn eller spelkonsolen.
  • Gör upp tidtabeller för spelandet. Bestäm i förväg när och hur länge du ska spela. Följ även schemat du gjort upp!
  • Om du har märkt att vissa spel är speciellt svåra att kontrollera, t en paus från dessa.
  • Fundera också över vilka bra saker du har fått tillbaka i ditt liv när inte all tid går åt till att spela.
  • Reservera tid för kompisar och andra hobbyer. Om du har slutat med andra hobbyer, gå tillbaka till dina gamla hobbyer eller skaffa nya. Du kan fundera på vilken typ av aktiviteter du behöver vid sidan av spelandet.